Vinäs är beläget på två holmar i Storsjön. Vinäs slott var redan vid mitten av 1300-talet sätesgård för olika frälsemän av Vinäsätten. Bo Jonsson (Grip) skrev sig hit och slottet ärvdes efter hans död av sonen Knut Bosson. Det var troligen han som lät uppföra den byggnad som ingår i den nuvarande huvudbyggnaden. Vinäs gick även fortsättningsvis i arv inom släkten Grip.
När Sidonia Mauritzon Grip 1616 gifte sig med sin kusin Johan Kasimir Lewenhaupt kom Vinäs till släkten Lewenhaupt där det kom att stanna till 1844. Carl Mauritz Lewenhaupt ärvde Vinäs 1651 men dog redan 1666. Hans änka Anna Maria Cruus skötte därefter godset fram till sin död 1716. Sonen general Carl Gustaf Lewenhaupt var gift med Amalia Königsmarck och tidvis vistades även hennes syster Aurora Königsmarck på Vinäs. De skall tillsammans ha stickat och broderad de sex sidentapeter som tidigare fanns på Vinäs men nu förvaras på Östergötlands länsmuseum. Efter att 1729–1735 ha ägts av Carl Gustaf Lewenhaupts bror generalen Mauritz Lewenhaupt ärvdes godset av Charles Emil Lewenhaupt den äldre och efter honom av Charles Emil Lewenhaupt den yngre.[1]
Han lämnade Vinäs till sin sonson Charles Emil (1787–1823). Vid hans död skiftades boet mellan de två döttrarna Caroline och Sophie, och via lottning tillföll Vinäs Caroline, sedermera gift med friherren Casimir Sparre. Paret flyttade in 1830, och 10 av parets totalt 15 barn föddes där. Paret sålde Vinäs till justitiestatsministern Johan Nordenfalk 1844 för 150 000 riksdaler. Därmed gick godset ut familjens händer efter mer än 450 år.
