Snibe stua är en grotta som ligger nordväst om Örkelljunga. Här sägs att jätten Snibe bodde.
Snibe var en ordentlig jätte. Han byggde sin grotta omsorgsfullt i sluttningen och bar upp stadiga stenbumlingar som han staplade till en rymlig bostad åt sej och hustrun. Så småningom tröttnade Kitta på äktenskapet och lufsade iväg till en annan grotta.
Kyrkklockorna i Örkelljunga och Våxtorp störde Snibe på söndagarna när han vilade middag. Då blev han ordentligt arg och tog en hög "småstenar" på några futtiga 3-4 ton och försökte träffa kyrkklockorna. Det sägs att även Kitta försökte träffa kyrkklockorna. Med hjälp av sitt strumpeband gjorde hon en slangbella och slungade iväg stenbumlingar mot kyrkorna. Både Snibe och Kitta misslyckades emellertid. Bockastenen i Ränneslöv och Dövrastenen i Knäred är Kittas verk. När jättarna till och med blev störda på en vardag fick det vara nog och de drog från trakten. Så fort de försvunnit passade en trollfamilj på att ta grottan i bestittning. Trollen var vänliga och snälla och hade ett gott förhållande till folket i byn. Ofta bytte man mat med varandra.
En gång när trollmor ställde en bytta med en stor gul smörklump på trappan till en gård i närheten hände något förskräckligt. På gården fanns en elak dräng som var ensam hemma just då. När han fick se trollmors smör åt han upp det och gjorde något mindre vackert i skålen. Men trollen hade sett vad som hänt och kom skrikande: "Du aud opp smöred å sked i skaulen! Lött pau hälen å trö pau tauen!" Sedan dansade trollen med drängen tills han störtade omkull och dog av utmattning. Åren gick, hundra eller kanske tusen. Snapphanarna använde den öde grottan som gömställe. Snapphanar var ett antal svenskar som på 1600-talet hellre ville förbli danska och göra allt surt för svensken. De hade flera gömställen på Hallandsåsen och Snibe stuga är ett av dem. Andra kända tillhåll är Snapphanestallarna i ravinen Trollehallar som också ligger i trakten.
