Skomakarens kammare söder om Jönköping är en skreva i klippsidan. Öppningen till grottan är ganska hög, sedan leder en stege ner i grottan. Det går att krypa vidare in i grottan åt höger och även under där man kom in i grottan.
Ödestuguskomakaren var ingen hjälte. Han var inte tapper på något vis och önskade bara sköta sitt jobb i lugn och ro. Sitta vid sin tavla omgiven av valda representanter för bygdens folf, becka sin tråd och slå in piggen, byta några ord och få höra lite nytt. Han var en fridens man – tills ofreden kom.
En efter en av manfolken kallades in under farorna. De lämnade sin bygd, men ingen kunde ställa garantier för att man skulle få gå hem till denna fridens landsända igen. Skomakaren blev rädd – kanske var det hans tur nästa gång? Inför detta hot beslutade han att som det numera heter – gå under jorden.
Skomakaren visste vart han skulle ta vägen. I den otillgängliga ravinen där "Hästgången" sorlade fram, under jätteblocken, strax innan den tonade ut i "Lyngamadskärren". Där fanns det en möjlighet att hålla sig dold under lång tid. Här fanns alla möjligheter – fisk i ån och fågel i skogen. Vatten skulle inte fattas och ved fanns i överflöd. Så en dag var skomakaren försvunnen. Ingen visste vart – men borta var han. Inte förrän kyrkklockorna förtäljde att kriget var slut dök han upp igen.
Källor
