Otto Hunds grotta är en blockgrotta söder om Sveg. Grottan är ungefär 15 meter lång och 5 meter hög. Om Otto Hund som grottan fått sitt namn från berättas:
Otto Hund klagade öfver att prästen Didrik i Sveg började gudstjänsten för tidigt, så att Otto ej hann fram i rätt tid till kyrkan. ”Då det ringer tredje gång”, skall han hafva sagt, ”är jag inte längre än på Långskogen”. Prästen ändrade likväl ej gudstjänsttiden. Då infann sig Otto en söndagsmorgon i Sveg vid tredjegångsringningen, tog prästen i släden och körde med honom i sporrsträck ner till Långskogen, för att han måtte få se, huru svårt det var att taga sig fram till kyrkan i rättan tid. Enligt en annan vändning af sägnen hade Otto försummat eller nekat att gifva prästen tionde och därefter blifvit vägrad nattvardsgång. Då han det oaktat infann sig vid en sådan, gick Didrik honom förbi med sakramentet. Därvid högg Hund, under yttrande: ”Då du intet vill gifva mig, så skall jag jag gifva dig”, eller enligt en annan vändning: ”Har du gått mig förbi, skall jag icke gå dig förbi”, till prästen med sin knif, så att han föll död ned vid altaret. Kyrkdörren stängdes af några behjärtade män, så att mördaren ej slapp ut. Ej heller kunde han komma ut genom fönstren, ty dessa voro försedda med järngaller. Han sprang då upp på den å södra långväggen varande predikstolen och hoppade därifrån ut genom ett litet fönster invid denna, hvarpå han skyndade ner till båtstaden och sköt ut alla båtarna i älfven utom en, i hvilken han själf rodde sig öfver ned till Vallarne; därifrån begaf han sig söderut i skogsmarken. Där uppehöll han sig vid en sjö, som efter honom kallades Hundsjön, boende i en stenhåla, i hvilken ännu på sista tiden kopp och sked samt bränder och kol efter hans vistelse där varit att se. Stenen öfver hålan, belägen mellan sjön och Hundsjöberget, kallas ännu Otto-stenen. Hela sommaren vistades han på denna plats, utan att hans vistelseort var känd för någon annan än hustrun, som då och då smög sig till honom med lifsförnödenheter. Eljes lifnärde han sig af bär samt fiske och fågelfångst. På senhösten anträffades han död i sjön med pilar och båge samt en fågelbörda på ryggen. Han hade gått ner sig på svag is och drunknat.
