Månstorps gavlar, en slottsruin belägen på Söderslätt i Västra Ingelstads socken inom Vellinge kommun, Skåne, är en historisk plats som bär på minnen från en svunnen tid. Denna före detta sätesgård, ursprungligen känd som Mogenstrup, har en rik historia som sträcker sig tillbaka till tiden då Danmark styrde över Skåne. Ruinen, som nu vilar öster om länsväg 101 mellan Västra Ingelstad och Östra Grevie, är allt som återstår av det storslagna slott som en gång omgavs av en ringformig vall och vallgrav.
Månstorps gavlar har sina rötter i den danska adeln, med dess första kända ägare tillhörande släkten Hack. Under 1500-talet övergick egendomen till släkten Bille, där rikshovmästaren Eske Bille utmärkte sig genom att på 1540-talet bygga om Månstorp med en prakt som speglade tidens välstånd och lyx. Denna period markerade Månstorps storhetstid, då slottet inte bara var en mäktig bostad utan även en symbol för ägarens status och inflytande. Efter att ha varit i danska kronans ägo som bornholmskt vederlagsgods, kom slottet att tillfalla den svenska kronan och blev senare förläning till bland andra Skånes generalguvernör, Gustav Otto Stenbock. Trots dess ståtliga utseende och betydelse som administrativt och militärt centrum, blev Månstorps gavlar scenen för dramatiska händelser under det skånska kriget, då det först besattes av dansk trupp och sedermera förstördes av svenskarna 1678. Efter denna ödesdigra händelse förföll slottet gradvis och lämnades att sakta återvända till naturen, där det idag står som en imponerande ruin och en påminnelse om en svunnen era.
Månstorps gavlar var en imponerande konstruktion som speglade den periodens arkitektoniska ideal och tekniska kunskaper. Byggnaden, uppförd av gråsten och tegel, sträckte sig 25 meter i längd, var 15 meter bred och nådde en höjd av nästan 15 meter. Dess tjocka nedre murar, över tre meter i tjocklek, vittnar om en design avsedd för försvar samt för att imponera och utstråla makt.
Slottet var omgivet av en mäktig, fem meter hög och sju meter bred vall, samt en vidsträckt vallgrav som mätte 18 meter i bredd och var över tre meter djup, vilket ytterligare förstärkte dess defensiva karaktär och dess isolering från omvärlden. Denna befästning låg sannolikt i en sänka omgiven av vatten, vilket gav platsen en ytterligare strategisk fördel.
