Lyckå slottsruin är en rest från tiden då Blekinge var danskt. Lyckå slott var en danskt slott intill den lilla danska staden Lyckå stad. Lyckå stad nämns första gången 1449, då Blekinge delades in två län, Sölvesborgs och Lyckå.
År 1545 fick länsherren i Lyckå, Ebbe Lnudsen Ulfelt en kungligt befallning att "med det första, honom är möjligt, bygga ett fast hus ..., som kan hållas för bönder om något upplopp blev". Denna nya borganläggning skulle ersätta en äldre anläggning strax norr om platsen.
Det gick dock trögt med byggt och först på 1560-talet var borgen färdigställd. Borgen bestod av en rektangulär stenbyggnad i flera våningar med två motställda torn. På tre sidor fanns vatten naturligt och på den fjärde grävdes en vallgrav.
Under det nordiska sjuårskriget år 1564, belägras och intas Lyckå slott av svenska trupper. Borgen plundras och bränns, men redan samma år återtas den av danskarna och rustas upp.
Borgen får sitt slut år 1600 då Lyckå fråntas sina stadsprivilegier till förmån för Kristianopel. Då flyttar också länsherren dit och Lyckå slott raseras.
Mellan 1938 och 1940 genomfördes arkeologiska utgrävningar vid Lyckå slottsruin och de återstående väggarna frilades. Bland fynd finns en hjälm i järn en så kallad "morion" och en samling av ett 50-tal silvermynt.
Skyltar på platsen
