Karl-Emils kammare är en grotta söder om Vetlanda. Kammaren i berget eller grottan, som den också kallas har fått namn efter en fredlös man förmodligen levande under 1600-talet. Han hette Karl Emil. Kammaren eller grottan har också kallats Kamelens kammare. Grottan är icke djup utan är närmast ett rum under stora bergsblock förmodligen sprängda genom inlandsisen ur den bergsrygg som finns i området och utgör bakvägg för grottan. En stor flat sten utgör bord i grottan.
Karl Emil kunde skaffa mat endast om nätterna. På dagarna höll han sig gömd i grottan. Som landsförvist blev han också jagad och legenden berättar om att den dag han upptäcktes motades han mot branten av det höga berget. När han förstod att det icke fanns någon räddning ropade han: Nu tar de mig - men inte levande, och så störtade han sig utför stupet. Hans grav blev på den plats där han slog ihjäl sig.
