ÄVENTYRLIGARE

Erik Räf var ett halvtroll, avkomling efter en kristen och ett troll, som bodde i en liten bergsgrotta på prästgårdens skogsmark i Långaryds socken. Den mycket anspråkslösa bostaden kallas än i dag för Erik Räfs stuga. Han umgicks emellanåt med befolkningen runt omkring och kunde vara till god hjälp vid överhängande fara eller vid svåra arbeten. Dels kunde han utföra övernaturliga handlingar, dels var han stark. Det gällde bara att inte reta upp honom, utan visa vördnad och respekt, så var han till stor hjälp. Mellan Norra Nissaryd och Mjelleryd finns en stor mosse som det var mycket besvärligt att hålla stängsel över. Djuren gick på bete på skogar och mossar vid den här tiden. Bondmoran i Norra Nissaryd_hade fått bud att hon måste se till att stängsla gårdens andel över mossen, vilket gav henne svåra bekymmer då bonden var ute i "fiendeland". Mor satt och sankade (kärnade) smör i köket och var inte vid bästa lynne då Erik Räf kom inom och fick ta del av hennes bekymmer. Erik var genast villig att göra anbud på uppsättningen av stängslet i fråga och begärde endast en smörgås för sitt besvär. Gummans ansikte ljusnade och från detsamma strålade nu en glättig min under det att en stor smörgås gjordes i ordning och räcktes åt Erik. Denne lunkade genast iväg till mossen för att sätta "stängsel" över densamma. Så långt Erik Räf hann gå under det att han åt på smörgåsen har det sedan dess aldrig behövts hållas gärdesgård för att utestänga kreaturen, vilka instinktivt från ömse sidor aldrig går över rågången. Vid ett annat tillfälle kom Erik till gården just när moran kom från ladugården bärande sin mjölkstäva. Han såg henne sätta ner stävan på vägen mellan boningshuset och ladugården för att gå tillbaks för att hämta något hon glömt. Under tiden hade Erik kommit fram till stävan och stjälpt densamma. Men nu kom mor och i häftigheten börjar hon banna honom för detta nidingsdåd. I största lugn upplyste han då den vredgade gumman att han gjort henne en mycket stor välgärning, ty ett brudfölje av "bergatroll" hade under tiden rest över mjölkstävan. I sin fiendskap mot de kristna hade de nu kunnat släppt gift i mjölken för att bringa människorna om livet. För att förhindra en sådan överhängande fara hade han stjälpt omkull stävan. Efter denna förklaring hade moran ingenting att invända utan med tacksamhet bar hon in sin tomma mjölkstäva. Efter detta iakttog hon en större försiktighet. Erik var alltså ingen kvinnohatare utan ville gärna göra dem till lags, samt utföra arbeten som fordrade både kraft och tid. Ett sådant jättedagsverke skall han ha utfört i Bökhult (Långaryds socken). Dit kom han en gång i skördetiden. All säd stod fullmogen och männen var ute i något fälttåg. Kvinnorna visste sig ingen råd för att i rätt tid kunna bärga skörden. Bondmoran beklagade sig då för Erik och menade att havren kom att falla i åkern ty hon kunde ej själv utföra skördearbetet. När Erik hört kvinnans klagolåt till slut frågade han helt enkelt om hon hade gott om kål. Svaret blev jakande. Han bad då att hon skulle koka en stor kittel full med sådan läckerhet och ställa den i vagnslidret i afton skymningen, varefter hon inte behövde bry sig mer. Det hela efterkoms med största punktlighet. Kålkitteln ställdes på det anvisade stället, varefter man tyst och stilla, fortast möjligt gick till vila för att inte störa den kära gästen, utan åta honom i allsköns ro och frid njuta den serverade välfägnaden. Man hade nu stor förhoppning att få rik vedergällning i gengåva, och man blev inte gäckad i denna förhoppning. Följande morgon, så snart solen gått upp, gick man ut för att se efter om kålen i den stora kitteln hade varit till lags. Vad fann man då? Jo, att kålen var uppäten så att inte det ringaste fanns kvar. När man sedan vände blicken mot åkrarna blev man varse att säden inte allenast var avskuren, utan också bunden i kärvar vilka var upphängda till tork på i jorden nedsatta störar (krakat säden). Enda felet var att alla axen var vända mot norr i stället för som brukligt var mot söder. Erik var ju av trollsläkt och ville naturligtvis, såsom fiende till ljuset, inte att solen skulle få kasta sitt strålande sken på de skördade axen. https://www.hylte.se/visithylte/upptack/sevardheter/kulturminnen.4.749dd2f5160518fc8256d49.html https://www.geocaching.com/geocache/GC1JKFR https://www.geocaching.com/geocache/GC3160B