Dackes grotta, eller Dackestuu är en naturlig grotta under en stor sten som enligt traditionen användes av Nils Dacke vid sin flykt undan svenske kungens män.
Ett intressant minne från Dackes tid finns inom socknen, nämligen "Dackestuu" i Hästmahult. Nils Dacke bodde efter sin återkomst från Tyskland i gården Flaken, vilken då tillhörde Torsås socken. Men sedan han där ånyo kom i konflikt med konung Gustav genom ett nytt fogdemord i Värnanäs och upproret, Dackefejden, tog sin början 1542, syntes han ha lämnat denna by och återkom först i samband med nederlaget och då som flykting. Krönikeskrivarna skildrar den upproriske bondehövdingens sista dagar och hans slutliga död i Rödeby skogar inte så långt från gränsen mellan Småland och Blekinge. En plats angiven som tillflyktsort för Dacke, nämligen "Dackestuu", vilken ligger på gården Hästmahults utmarker och utgörs av en ca 2,5 m hög sten, som under sig har en grotta. Denna grotta var för ungefär 75 år sedan ganska rymlig, men då kreatur ibland trängdes ner i den, fyllde gårdsägaren den med sten, så att den blev avsevärt mindre. Denna plats har århundraden utpekats som tillflyktsort för den landsflyktige Dacke. I slutet av 1700- och början av 1800-talen hittade man föremål och redskap i grottan. Sagesman för dessa uppgifter har varit änkefru Charlotta Peterson, Ledja, död i mitten på 1940-talet över 90 år gammal. Hon var själv bördig från Hästmahult och har uppgivit, att hennes föräldrar tagit vara på föremål och vapen, som man funnit i grottan.
Ovanstående text är hämtad ur folkskolläraren John-Erik Christiansson skrift om Gullabo socken.
