Bölets gruva är den mest kända manganförekomsten i Sverige. Gruvfältet är ungefär en kilometer långt och 300 meter brett. Totalt finns 49 gruvor och 76 större gruvhål i området. Det finns en gruvstig att följa och i den södra delen av gruvområdet så finns en påbörjad men inte avslutad stollgång.
Den första gången manganförekomsterna i Bölet nämns är av Urban Hjärne år 1694. Antoni von Boij startade brytning i Bölet med syfte att finna järnmalm till sin masugn i Granvik. Men den brutna malmen visade sig endast innehåll mangan och inget järn.
Mangan har i olika tider används till olika ändamål. Från början användes det till framställning av brunt glas och av krukmakare till glasyr. Vid byggandet av Göta Kanal användes den för att göra hydrauliskt bruk, det vill säga bruk som hårdnar under vattnet. Men sin största användning har mangan fått i senare tid vid stålframställning.
Vid Bölets gruvor pågick brytning från 1600-talet fram till 1857 då man lade ner driften. Men redan 1869 upptogs driften igen, därefter har det gruvorna bearbetats i perioder fram till andra världskriget och år 1946 då den sista brytningen skedde.
Eget besök på platsen
