Anna-Lotta kammaren ligger vid Bjäkneböl sydväst om Umeå. När du klättrat ned till grottan leder en nästan fyrkantig grottport in till en rymlig kammare med helt plant golv, men det är ganska lågt i tak. I salens andra ände kryper du in under ett stort blockras med ytterligare relativt stora men låga grottsalar.
Grottan har fått sitt namn av Anna-Lotta. Vem var hon? En man, som bodde i Djäkneböle när seklet var ungt, berättade att Anna-Lotta följt med trossen i samband med det finska kriget 1808-09. Mannens far, som var född 1881, hade i sin barndom hört en gammal Djäknebölebo berätta, att han och två andra pojkar en gång gick till grottan. För att skydda sig hade Anna-Lotta lagt stenar och stickor i kors, så att när man kom emot dem uppstod ett stenras. Anna-Lotta hade kommit ut. Hon var mörk, ful och gammal – kanske i trettioårsåldern. Hon hade skinnkläde och hon talade finlands-svenska. Hon bjöd pojkarna på bröd. Det var svart ”ryssbröd”. Pojkarna blev vänner med henne och lovade att ej röja hennes tillhåll. Anna-Lotta skulle även haft en ko som hon mjölkade.
En annan berättelse berättar att Anna-Lotta vistades i grottan där hon lagade mat åt svenska soldater under kriget 1808-09. Detta kan sättas i samband med det stora krigssjukhus, som då var beläget i Röbäck. på vandringsavstånd från grottan. Kanske användes grottan redan långt tidigare. En boplats från jägarstenåldern finns ej långt norr om grottan.
