Betesmarken har hävdats under lång tid vilket har gjort att många grova vidkroniga ekar har kunnat växa upp. Åtta av dessa ekar är så kallade ”jätteträd” med en omkrets större än sex meter. På dessa träd trivs flera sällsynta arter av lavar och mossor såsom rostfläck, sotlav, kattfotslav, krusig ulota och hjälmfrullania.
Flera andra trädslag såsom oxel, lönn, lind och rönn finns också i betesmarken. I fältskiktet kan man hitta naturvårdsintressanta hävdarter såsom backtimjan, slåttergubbe, ängsvädd, ormrot, stagg och kattfot. I den västra delen av naturreservatet finns en barrblandskog med inslag av lövträd som påverkats av skogsbruk. Men med tiden kommer skogen att utvecklas mot naturskog med ett ökande inslag av lövträd.
I norra delen av naturreservatet finns några åkrar och öppen betesmark. Under sommarhalvåret betar nötkreatur i den östra delen av området. Denna del är mycket rik på fornlämningar och andra kulturhistoriska lämningar i form av fornåkrar, förhistoriska gravar, husgrunder, odlingsrösen med mera. Dessa tros vara lämningar från den forntida/medeltida byn Norra Ving.
Besökare till Vingängen kan ta del av flera anordningar såsom information, rastplats och eldstad. Naturreservatet är en viktig plats för naturvård och kulturhistoria och ger besökare en möjlighet att ta del av den svenska naturens mångfald och historia.
Information
Rastplats
Eldstad
