Naturreservatet Salmbärshagen på Gotland är ett område som förvaltas av Länsstyrelsen i Gotlands län. Reservatet skapades den 12 december 2002 och är 31 hektar stort. Det består helt av landyta, varav 25 hektar utgör skog.
Salmbärshagen erbjuder en typisk gotländsk lövängsmiljö, som är särskilt känd för de många gamla ekarna som finns där. Reservatet har bildats i huvudsak för att bevara dessa ekar, som troligen utgör det största beståndet på ön. Här finns flera hundra ekar med en stamdiameter i brösthöjd på över 60 cm, och ett tiotal ekar med en stamdiameter på över en meter.
Dessutom finns det flera andra trädslag i området, där ask är det dominerande. I de delar av reservatet som tidigare varit ängsmark, kan man se att flera av askarna tidigare har klappats (hamlats). På de gamla ekarnas bark växer lavar som rosa skärelav, gul dropplav, gulpudrad spiklav och stor sönderfallslav, arter som är knutna till just gamla ekar. Även på de äldre askarna växer flera ovanliga lavar, bland annat den i Sverige mycket sällsynta askvårtlaven.
Naturreservatet Salmbärshagen har en rikedom på hålträd, vilket gör det till en idealisk livsmiljö för många arter insekter, fåglar och fladdermöss. Bland de ovanliga skalbaggarna som har påträffats i reservatet finns bland annat brun guldbagge, vars larver lever i ihåliga och murkna gamla lövträd. Till områdets häckfåglar hör bland annat halsbandsflugsnappare, mindre hackspett, skogsduva och kattuggla.
Reservatet har flera anordningar för besökare, såsom information, parkering och rastplats. Här kan man upptäcka områdets många lavar, insekter, fåglar och fladdermöss, eller bara njuta av en picnic i det gröna.
I den sydligaste delen av Salmbärshagens naturreservat ligger Ekebysänget, som än idag sköts på traditionellt sätt med fagning, slåtter och efterbete. Änget är ganska fuktigt, och växter som älggräs, midsommarblomster och ängskovall är vanliga. I de öppnare delarna kan man hitta typiska slåtterängsväxter som svinrot, slåtterfibbla, klasefibbla och nattviol.