Det mesta av Hall-Hangvar naturreservat består av tallskog, där bete och tidigare avverkningar i form av plockhuggning har präglat skogen. I den södra delen av reservatet är jordtäcket tunt och skogen består i stor utsträckning av en gles och lågvuxen hällmarkstallskog. I anslutning till Verkmyr och Stigmyr finns större områden med öppna, nästan helt trädlösa hällmarker.
Reservatet har en vacker kustlinje där man kan vandra längs stranden eller ge sig ut på botaniska strövtåg för att titta på fåglar. Mellan den norra delen av Irevik och Häftingsklint reser sig en brant, upp till 30 meter hög klint alldeles innanför stranden. Drygt 500 meter norr om Häftingsklint delar denna kustklint upp sig i två avsatser, av vilka den undre fortsätter längs stranden, medan den övre böjer av inåt land samtidigt som den blir allt flackare. Först uppe vid Hallshuk når kustklinten åter en höjd av över 25 meter.
Reservatet är också rikt på våtmarker av olika slag. I de större, Verkmyr och Stigmyr, domineras växtligheten ofta av ag och högvuxna starrarter, medan många av de mindre våtmarkerna har karaktären av vegetationsfattiga blekevätar, som helt torkar ut under sommaren. På många platser nedanför klintarna, bland annat sydväst om Harudden, har framträngande grundvatten gett upphov till botaniskt rika källkärr och kalkfuktängar.
Trots att stora delar av reservatet ger ett kargt intryck, kan man här träffa på ett flertal ovanliga växter, bland annat orkidéer som röd skogslilja, salepsrot, alpnycklar, sumpnycklar och gulyxne, strandkål, brun ögontröst (i källkärren), svärdkrissla och gotlandssolvända.