Ekhultebergen är ett naturreservat som ligger i både Östergötlands- och Kalmar län. Det är ett av de största urskogslika skogsområdena i Östergötland och omfattar en landyta på 20 hektar, varav 14 hektar utgörs av skog. Naturreservatet förvaltas av Länsstyrelsen i Kalmar län och skapades den 20 september 2001.
Reservatet är beläget i den riksintressanta och natursköna Uknadalen i sydöstra Östergötland och omfattar förkastningsbranter ner mot sjön Åkervristen samt ett stort skogsområde på höjdplatån ovanför branten. Skogen har fått stå orörd under flera århundraden på grund av den svåra terrängen, och endast några få kolbottnar vittnar om människans små nyttjanden av skogen.
Bland ståtliga gamla tallar på bergiga marker och ädla lövträd ner mot sjön lever ett stort antal speciella och ovanliga varelser. I reservatet har man funnit granar som varit över 200 år och tallar i en respektingivande ålder om 400 år. Vissa tallar känns igen på sin släta ytterbark som brukar liknas vid krokodilskinn, därav namnet krokodilbark eller pansarbark.
På de solbelysta branterna ner mot sjön klänger ädellövträden lind och ek. Uppe på de magra hällmarkerna växer tallar som med sitt djupa rotsystem når till vatten och näring. Granarnas rötter går inte lika djupt, och därför finner man dem i de fuktiga sänkorna.
I de fuktiga delarna av tallskogen hänger den hotade laven ringlav ned från grenarna. Den liknar skägglav, men är större och genom sprickor i det yttre skiktet ses det vita innanmätet som ljusa ringar. På tallarna kan man också se den mycket sällsynta skalbaggen praktbagge, som lever i skorpbarken på urskogstallar i sydöstra Sverige. Träden skadas inte av skalbaggen, men avger kåda som färgar dem gula.
I reservatet finns också många döda träd, både liggande och uppräta. Dessa träd är viktiga tillhåll för många svampar, lavar och insekter. För att informera besökare finns anordningar för information om reservatet.
Ekhultebergen är en av Östergötlands mest imponerande skogsområden och är ett värdefullt inslag i den svenska naturskogen.