• Grottor
  • Ruiner
  • Vattenfall
  • Raviner
  • Gruvor
  • Torn
  • Ättestupor
  • Vildmarksstugor
  • Övrigt
Visa stor karta

Naturreservatet Edshammarsskogen

Vägbeskrivning

Edshammarsskogen är ett naturreservat beläget i Uppsala kommun och Uppsala län. Det förvaltas av Länsstyrelsen i Uppsala län och skapades den 18/01/2019. Reservatet täcker en yta på 189 hektar och består av 182 hektar skog. Skogen har en gammal barrskog med inslag av olika lövträd. På grund av den torra sommaren 2018 och granbarkborreangrepp finns det en stor risk att döda granar faller, så det avrådas från att besöka området vid blåsigt väder.

I Edshammarsskogen dominerar gammal gran- och tallskog, men det finns också gott om lövträd, främst av björk, asp och klibbal. Även ek, lind, lönn, alm och hassel förekommer här och där i området. Särskilt värdefulla är områdena med stort inslag av asp, där man kan hitta flera sällsynta arter som är knutna till asp, till exempel aspgelélav, aspsplintbock och aspvedgnagare. Reservatet har på många ställen föryngrat sig själv genom att främst gran har dött och fallit till marken och skapat en lucka eller glänta i trädskiktet, där nya lövträd kunnat växa upp.

Delar av reservatet är kalkrikt och har en värdefull hydrologi. I nordvästra delen av reservatet finns en större så kallad ”glup”, som är en tillfälligt vattenfylld sänka med en underjordisk avrinning. Runt den stora glupen växer blandskog av gran, björk och ek, där några av ekarna är grova och gamla med breda trädkronor. Ekarna har historiskt sett stått öppet och solbelyst vilket bidragit till att de kunnat växa sig stora och vida. På senare tid har dock skogen slutit sig och ekarna står numera trängda, av främst gran.

Edshammarsskogen ligger i anslutning till flera gamla bosättningar som sträcker sig tillbaka till åtminstone 1600-tal, men troligtvis längre än så. Skogen nyttjades då troligen för bete, men även kolning och kalkbrytning förekom i området. Många av de biologiska värden som finns här idag beror på den historiska markanvändningen och sägs därför vara ett biologiskt kulturarv.

Reservatet är lättåtkomligt eftersom det finns en väg fram till reservatets centrala del. Däremot kan terrängen vara något svårframkomlig på grund av den stora förekomsten av block och bitvis en stor mängd omkullfallna träd.