• Grottor
  • Ruiner
  • Vattenfall
  • Raviner
  • Gruvor
  • Torn
  • Ättestupor
  • Vildmarksstugor
  • Övrigt
Visa stor karta

Naturreservatet Dammen

Vägbeskrivning

I Uppsala kommun ligger Dammen, ett naturreservat på 118 hektar förvaltat av Länsstyrelsen i Uppsala län. Reservatet består av 112 hektar landyta och 5 hektar vatten, inklusive en liten skogssjö vid namn Edsjön. Den största delen av reservatet, 76 hektar, utgörs av skog.

Dammen är en före detta bruksdamm som numera är ett öppet kärr. Kärret är resterna efter bruksdammen som användes som vattenmagasin, transportled och slåttermark. Vid bruket finns en fördämning så att man kunde reglera vattennivån. Förr torrlades Dammen sommartid, så att de blöta ängsmarkerna kunde slåttras, men idag växer de forna slåttermarkerna alltmer igen med björk och vide.

Runt kärret växer det barrskog tillsammans med en hel del björk och asp. Här och där står det också en ek eller lind. Liljekonvalj, blåbär och lingon trivs under träden. Marken är blockig men det finns också hällmarker och fuktiga svackor. Träden är av olika åldrar och det finns många torra träd och kullfallna stammar, så kallade lågor. Där lever många insekter, lavar, mossor och svampar som är beroende av att det under långa tider ständigt funnits gamla träd och lågor.

Den lilla skogssjön Edsjön har en smal bård av vass, gäddnate och gula näckrosor. I sjön lever ett naturligt bestånd av flodkräftor. Sjön utnyttjas till "put-and-take" fiske, det vill säga inför varje fisketillfälle släpps fisk ut som sportfiskarna sedan ska försöka fånga på nytt.

Vid Bennebols bruk finns en välbevarad bruksmiljö med bland annat inspektorsbostad med brukskontor i ena flygeln, skolhus, kolhusruin, magasin, samt bruksgata med bostäder och fähuslängor. Dammen är ett utmärkt utflyktsmål för den som vill uppleva både natur och kultur. I reservatet finns också information tillgänglig för besökare. Dammen skapades som naturreservat den 26 juni 1998. Artrikedomen i skogen är förvånande med tanke på att skogarna runt de uppländska bruken vanligen skattades mycket hårt då järnhanteringen behövde mängder av träkol. Kanske är det den storblockiga terrängen som gjorde att skogen delvis lämnades ifred trots att den låg så nära bruket.

Information